NeaFobiia

Riktiga familjer har en riktig gran.

Var inte som dom
Dom som levt mitt liv
sjutton år
Dom skrattade åt varje kliv

Var inte som dom
Vänd inte andra kinden till
Hjälp mig hitta vägen
Ge mig nya perspektiv

Var inte som dom
Som aldrig gav mig en hand
Som aldrig gav mig chansen
Bara genetiska band

Ta mig, min vän
Och lär mig vägar att gå
Jag har levt förevigt
Jag är bara sjutton år

Se mig, min vän
Ge mig kraft att ta nya tag
Hjälp mig att hitta balansen
Se mig, här är jag

jo breee, ghettoiooho. in teh gethhoooooh(8) one time @ band camp, i put a flute up my vagingo. jaojaojaobre. naej nu zka (some dansband får yah) owk baxxa enn bilstero in da hood/luva/rinkeby/motorhuv. indahood in da hood in da hood(8)  Niklas hälsar.

//Isac

 

//Simon

Tjugofem stjärnor
Du är på topp
Inget är som det var
Ditt hopp har redan dött

Det var någonstans i september
Då löftet stilla dog
Blåa filtar med stjärnor på
Du sa:"Varför är det inte grönt?"

Och åren smälte bort
Sedan stod du på ruta ett
Med en blå plastmugg i handen
Som svepte bort din sorg

Det var iallafall vad du trodde,
När dom nya löftena tog slut
Ur askan föddes ingen
När du blev någon du glömt

Jag är i chock.. upptaderar senare.. det måste lägga sig lite tror jag. återkommer.
Jag lever iallafall..


Vila i frid min vän <3

Sitter väl här. Lika tragisk och sne som igår. Fått skit av de som inte borde gett det. Och ingen kvar att kall vän. Vad blev det av mig? Hur blev jag så? Men innerst inne så förstår jag. Att det inte är jag som måste gå. Jag är bara såhär? Vad ska jag göra åt saken? Jag behöver inte leva efter den mallen som du byggde upp. Jag har en ny som är skräddarsydd för mig. Och ibland tar jag den i min hand. Då är det bara jag kvar, som står där. Alla andra är tappade. Var ska jag gå vidare nu? När alla vägskäl har vänts åt fel håll och endast gåtan över logikens mening stannar på plats. Vilket håll går du? Dig som jag tappade på vägen. Min bästa vän. Hur kunde jag vara så dum? Jag ska stanna vid den efterblivna skaran härdanefter. Du var den enda som lyssnade. Jag svek dig, ungefär i samma ögonblick som jag svek mig. Nu är jag tappad.. jag vill stanna kvar här. Och vänta tills månvarven har snurrat dina skyltar åt rätt håll. Jag ska följa dig. Vi ska gå tillsammans igen.

Förlåt

Sitter här hos mormor och väntar på att resten av familjen ska komma. Kusin Oscar sitter här bredvid och klagar på att hans namn stavas med c. :) Hihi.
Är det någon mer än jag som har exem i armvecken nu? Kliar som fan! Tror att det har med pollen att göra. Illa.
Nu lär det bli mat tycker jag.



Va händer ikväll?

Puss

Ni vet när det pirrar sådär?
Som om man svalt en kolsyrepatron?
Då nervositeten tar över
Och du inte får fram en ton?

Jag tänker på en skjorta och en trampolin
På den dagen då du klätt dig så fint
Jag lät nog känslorna falla överbord
Borde ha stannat men kolsyran dog



Random
Ja, du har fel.

"Du faller aldrig om du fortsätter att kämpa"

En vecka kvar
Av vad som kommer att bli dåtid
Galenskap är vad som driver oss
Dom andra skulle aldrig förstå
De andra är bara som en stor grå lögn
Som skriker och bestämmer
Om vad som ska bli sen
Dom skulle aldrig förstå
Du förstår

Onsdag
Torsdag
Fredag
Lördag
Söndag
Måndag
Tisdag
- En sept

"Hela året har jag väntat på oktaver"

Hur vet du om ditt hjärta brustit?
Är det då allt är så kallt?
Som att solen aldrig mer kommer att skina?
Som om du inte ser något alls?
Är det när vattnets kraft försvunnit?
Eller när slutet av tunneln bara är mörk?
Är det när din vän bestämt sig att försvinna
Eller när du faller sådär som du gör emellanåt?


Förlåt. Jag menade inte att göra dig illa. Det bara blev.

Jag har någon i handen
och går sakta hem
Känner att jag saknat dig
Trots en annan vän
Vet att det aldrig kommer att bli som förut
Minns att vägen snart kommer att ta slut
Då börjar jag att tänka på en helt annan värld
Där vägarna är vackrare och inte slutar såhär
Med blåklockor på ängarna
Och rosklädda hus
Havsstänk och bekymmerslöshet
Och en strimma av ljus
Dit flyr jag någon gång ibland
Vill ta med dig dit och sätta våra hjärtan i brand
Men då inser jag
På våra sista metrar hem
Att du och jag,-
Vi kommer aldrig mer att bli igen

Äntligen ären här ! :D  Visseligen lite annorlunda orginalet, men enjoy folks !




By NeaPhobiia and Saramassacre <3

Var det något som hände?
Bröt jag ditt mönster?
Som en vind som blåser på en snöflinga?
Du har ditt mönster
Jag kan läsa det om jag försöker
Jag kan se hur du faller
Som snön
Du slutar aldrig falla
Förrns du slagit i marken.
Så gjorde jag då fel,
om jag försökte förhindra ditt fall,
med några sekunder,
med min vind,
så att du kunde vara beredd,
Att ta emot,
Tyngden
Av de frusna helvetet
Som lägger sig som ett täcke av sorg
Över hela Amsterdam?


Är så jävla trött
Skulle nog ha gått och lagt mig inatt x)
Puss!


Den som vet mest, den vinner
Och den som vinner, den vet mest.

"Så det är lika bra att sluta drömma,
Det går åt helvete iallafall!
För om man drömmer om paris hamnar man på någe vis
Lik förbannat i Hudiksvall!"

OCH NU I SEX ÅTTONDELS !

"Såå dee eee lika bra åå sluuta dröööömma,
Deee gåår ååt heelvete iaaallafaall!
För om man drööömmer om Paris
Haaamnar man på någe viiis
Lik förbannat i hudiiksSsSSSVAAAAAALL !"

Underbart vackert.

Har du glömt mig ?
Jag som stod där bredvid
Och tog smällen
För dig
Har du glömt mig?
Jag som var din bästa vän
Som höll din hand natten ut
Som skyddade dig
Vilka är vi nu?
Vi som stred för frihet
Du som stred för dig
När vi sprang igenom natten
Och lät sommaren vara vår äng
Var är vi nu?
Vem skyddar dig?
Har du glömt bort mig?
Vem är jag nu?

Det är min tango
Min tango att dansa själv
Dansa runt på ett öppet hav
Där jag är kapten
Känna rytmen i mina ben
Snurrar runt
Gungar upp och ned
Jag står ensam
Vill inte se
Om du tar en båt ut till mig
Och försöker hålla min takt
Kommer du att bränna dig
Och bli besviken
För min tango är en dans för blinda
Och du kan se
Att min dans är inget jag vill dansa mer



"We will never touch again
I'm under a spell since you've gone
We will never kiss again
I'm under a curse and I'm done
I feel so blue and alone" - Weeping willows

Känslorna tar över
Allting tar plats
Inget blir för mycket
Och det svämmar över
Hatet sköljs bort
Ersätts av något annat
Som inte rinner ner i springor
Utan stannar föralltid


DU TROR PÅ EN VÄG SOM INTE ÄR MÖJLIG
DET HÄR MEDDELANDET SJÄLVFÖRSTÖRS OM 3 SEKUNDER

Är jag ensam på denna planet
eller är jag månen och drar till mig vatten?
Helt oundvikligt.
Vad händer?
Hur är jag?

Blicka aldrig nedåt.
Sikta alltid högt.
Det är en av livets gåtor
Att möta det som möts
Siktar du mot havet,
Nöj dig inte med en sjö
Håller du programmet,
Låt ej säsongen dö
Men sikta inte högre
Än åstadkomma tänkas kan
Nöj dig ej med en pöl vatten
När du kan fylla en hel tank



Masterpiece.

[Edit: För er som undrar, svaret är ja.]