Things we lost in the fire

Kl 6.30 vaknade jag av att min syster stog och kollade ut från mitt fönster. Jag undrade vad faan hon höll på med, - hennes svar var: "Det brinner i våran trappuppgång! Cissi säger att hela taket brinner och att de kanske ska låta hela huset brinna ner!" Min reaktion är inget jag kan beskriva.. det var hemskt att höra! Vi bor där i tolv år och nästan ingenting händer, - vi flyttar ut och efter knappt en vecka så står hela skiten i lågor. Jag kan inte ens beskriva hur konstigt det känns! Tolv år av mitt liv brann nästan upp! Lyckligtvis så klarade sig våran lägenhet, men det är förbannat rök och vattenskadad! Vårat kontrakt på lägenheten löper ut imorgon. HELSJUKT!

Men iallafall.. jag sa till min syster då efter hon berättat att vi måste åka dit. Så dit åkte vi.. och vi möttes av det här:



Helt fucking unbeliveble! hela taket var nästan borta! Gamla vindsförådet, nya ventilationen och typ fyra lägenheter var borta! Är det någon som kan förstå hur konstigt det känns? Att efter ha gått där och sett samma hus år efter år och sen en dag så bara finns det bara ett trasigt hus där.. allt känns så fel!

Jag och syster stannade där ett tag, helt chockade var vi och vi tänkte inte på vad som egentligen hade hänt med alla våra grannar. Vi visste att de satt i hyresgästlokalen vid konsum för att få vård och bli omhändertagna efter chocken. Det var inte mer med det. Vi tänkte att alla var där. Några kom tillbaka sen. Vi pratade med vissa ibland, bytte några ord och såg samtidigt hur våra tolv år blev dränkt med vatten.

Efter ett tag fick vi nog och hade samlat tillräckligt med bilder för att kunna åka och informera mamma som fortfarande låg och sov.. helt ovetandes. Så vi åkte hem till mormor där min mamma och c/o tillfälligt bor. Där satt vi nästan hela morgonen och pratade och försökte hitta fler bilder på internet och sökte efter information. Då vid ungefär halv nio nyhetssändningen på radion så fick vi chockbeskedet,- en person hade omkommit.

Vi satt och diskuterade vilt om vem det skulle kunna vara och vi kom fram till vem det måste ha varit. DÅ kom den största chocken! Fy faan.. Han var ju så fin.. Hans ögon,- så där mystiska och vänliga. Han var alltid så snäll! hur kunde det här hända..



Alla minnen...



Det är så mycket som går igenom ens huvud! En massa tankar som "tänk om.." och "Vad skulle ha hänt om..". 

Och stackars Åsa och Kjell som flyttat in i våran lägenhet redan! De blev klara igår,- idag får de flytta ut. Och Åsa var så glad över att få våran lägenhet! De bodde i huset bredvid förr, men ville väl ha något större, så vi fixade så dom fick våran då vi skulle sälja. Ååh.. Åsa var så glad.. Hon hjälpte till och med oss att flyttstäda! Nu är det nog våran tur att hjälpa dom.



Våran lägenhet var den längst ner där. Lägenheten ovanför dörren som är längst ner i vänstra hörnet. Fy faan..


Och fy faan.. Adam.. Vila i frid! Jag hoppas att du får det bättre nu. Men det var synd att det var så brutalt.. Farväl min vän. Tack för hjälpen med sängen och tack för alla dessa år. Jag ska inte glömma dig och dina sorgsna hemlighetsfulla vackra ögon <3

R.I.P <3

Kommentarer
Postat av: Johan

Måste kännas riktigt hemskt, så jävla många minnen man måste ha. Skulle aldrig kunna tänka mig hur de känns.. Och jo jag kände inte Adam men genom de du säger om honom låter han som en god människa. R.I.P och V.I.F åt honom.



Och R.I.P åt ert tak.

Men som tur är kan inte minnen brinna upp.

2009-05-31 @ 21:21:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0