NeaFobiia

Du ger mej kalla kårar
Bara genom att finnas
Du är som poesi
Jag kanske kan bryta mej igenom ditt försvar
Om du kan bryta dej igenom mitt
Jag blir svag av dej
När du ger dina blå ögon till mina så känner jag blodet isa
Som ett hav som pulserar rakt igenom mej men inte försvinner
Jag blir förvirrad
Jag försvinner ett tag
Är det med flit och är det rättvist?
Jag vill veta om du kanske känner som jag?
Kanske är det rätt
och kanske är det fel
Varför är vi så kompliserade?
Finns det ingen lagom utväg?
Någonting som säger något
Någonting som bränns?



" ÄR DU DEN JAG HAR LETAT EFTER SÅ TA ETT STEG FRAM !!! "