NeaFobiia

Jag står i duschen
Vattnet rinner av mej
Du rinner av mej
En del av mej rinner av mej
För du har aldrig varit min
Och det hela har bara varit en lek från din sida
De blå ljus som har hållit mej stark,
svartnar.
Du dödar mej.
Jag blir mörkare
Tills jag svultit ihjäl
Av brist
på mycket.
Jag lägger en hand mot duschkabinens insida
Jag är instängd
Från mycket
Mot mycket
Den eld som jag så länge lekt med
slocknar.
Allt blir suddigt
Jag lägger andra handen mot kabinen för att hålla mej uppe
Vattnet dränker mej 
Jag brister
Vi brister
Vattnet är starkt
Släcker eldar och flyttar på sten
Spolar bort allt som är fel
Men mina fel stannar kvar
För hela havet vet,
Att jag är okrossbar mot det
Det som är menat att rena
Stöts bara bort
Det är jag som bestämmer reglerna
Men du lekte med dom
Och med mej
I en lek där man inte kan trycka på rewind utan bara på replay
Du var den som höll takten till mitt hjärta
Nu är jag ojämn
Jag blir yr
Golvet försvinner under mej
Jag faller
Och jag landar åter igen
På sanningens våg.