Pull the trigger
Det finns inga stormar kvar att lugna
Pappret till sagan har tagit slut
Jag hatar att horoskopen stämmer
Näten vi vävt nystas ut
Hur mycket jag än älskar dig
så kan jag inte räcka till
Jag är en liten kaka i en allderles för stor burk
Jag är o'boyen som du spillt
Det verkar som din huvudvärk är över
Nu är jag bara en lavalampa utan ström
Jag ska älska dig tills åskan brinner
Så låt mig bara regna bort
fuuuuuu jag älskar ju dig
Vem är du?
Du är på topp
Inget är som det var
Ditt hopp har redan dött
Det var någonstans i september
Då löftet stilla dog
Blåa filtar med stjärnor på
Du sa:"Varför är det inte grönt?"
Och åren smälte bort
Sedan stod du på ruta ett
Med en blå plastmugg i handen
Som svepte bort din sorg
Det var iallafall vad du trodde,
När dom nya löftena tog slut
Ur askan föddes ingen
När du blev någon du glömt
Djupaste sorgen ever...
Ni vet när man kommer hem efter en hård lång dag och det enda man har tänkt på hela dagen är den där underbara tårtan som man varit helt såld på i ett helt dygn, och man tänker att man ska få ta del av den då man äääääntliiigen kommit hem.. och sen när man kommer hem och kollar i kylskåpet.. och inser att den där underbara tårtan inte är där.. och man får reda på att din idiotiska, svullande & nyexaminerade fitt-syster har ätit upp den.. och du går in i ditt rum med den största besvikelsen och djupaste sorgen ever och skriver ett litet blogginlägg om den?
... vet du vad jag pratar om?
Så känner jag nu...
Ge tillbaks min tårta! *mummel mummel*
*sura sura*
Olustigt
Har inte haft så mycket lust att blogga på senaste tiden. Med tanke på allt som har hänt och så. Har bara gått runt i stort sett som i någon slags vaken koma. Är så borta och bara tänker på en massa skit. I förrgår så bröt jag ihop totalt! Jag fick veta att de förmodligen kommer att riva min lägenhet.. Hela trappuppgång 5 & 7 ska kanske rivas. Kul. Hela min barndom! Jag hann inte riktigt ta farväl av lägenheten. Jag tänkte att jag kunde komma hem till Åsa när som helst och hälsa på. Det var en trygghet för mig att veta att några av de som vi känner skulle flytta in, så man bara kunde titta förbi någon gång och ta farväl på riktigt sen. Men nej.. något sådant avslut finns inte i lagboken. Bah. Känns så förbannat olustigt allting...
Jag vet att jag sagt det förut, - men Adam.. faan... </3 R.I.P <3
Puss... eller... nått..
