NeaFobiia

Tjugofem stjärnor
Du är på topp
Inget är som det var
Ditt hopp har redan dött

Det var någonstans i september
Då löftet stilla dog
Blåa filtar med stjärnor på
Du sa:"Varför är det inte grönt?"

Och åren smälte bort
Sedan stod du på ruta ett
Med en blå plastmugg i handen
Som svepte bort din sorg

Det var iallafall vad du trodde,
När dom nya löftena tog slut
Ur askan föddes ingen
När du blev någon du glömt