NeaFobiia

Jag har någon i handen
och går sakta hem
Känner att jag saknat dig
Trots en annan vän
Vet att det aldrig kommer att bli som förut
Minns att vägen snart kommer att ta slut
Då börjar jag att tänka på en helt annan värld
Där vägarna är vackrare och inte slutar såhär
Med blåklockor på ängarna
Och rosklädda hus
Havsstänk och bekymmerslöshet
Och en strimma av ljus
Dit flyr jag någon gång ibland
Vill ta med dig dit och sätta våra hjärtan i brand
Men då inser jag
På våra sista metrar hem
Att du och jag,-
Vi kommer aldrig mer att bli igen